När mörkret lyftes från Jesu betungade sinne återfick han en känsla av fysisk smärta och ropade: "Jag törstar." En av romerska soldaterna, som rördes av medlidande, då han såg Jesu torra läppar, tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett vass-strå och gav Jesus att dricka. Men prästerna hånade hans smärta. Medan mörkret täckte jorden hade de gripits av skräck. De började då ängslas för att Jesus skulle undkomma dem. Hans ord: "Eli, Eli, lema sabaktani?" misstolkade de. Med bittert hån och förlöjligande sade de: "Han kallar på Elias." De vägrade honom den sista möjligheten till lindring i hans smärta: "Låt oss se", sade de, "om Elias kommer och hjälper honom."