Fallna människor hade inte samma fördelar som Adam i Eden. De hade varit skilda från Gud i fyra tusen år. Visheten, att förstå och förmågan, att motstå frestelser, hade blivit mindre och mindre, tills Satan tycktes regera oinskränkt på jorden. Aptit och lidelse, kärlek till världen och förmätna synder var de stora grenar av ondskan, ur vilka varje slag av brott, våld och korruption växte. Satan besegrades i sin föresats, att besegra Kristus på aptitens punkt. Och här i öknen vann Kristus seger för släktet på aptitens punkt, vilket gjorde det möjligt för människan, att i all framtid i Hans namn övervinna begärets styrka för sin egen skull.