Utan något mutter av tvivel eller oro för sin åtföljande ekonomiska förlust, reste Matteus sig och följde sin Mästare och förenade sitt intresse med Jesu få lärjungar. Den föraktade publikanen kände, att Frälsaren hade skänkt honom en ära, som han inte förtjänade. Han tänkte inte på de lukrativa affärer han hade bytt ut mot fattigdom och trötthet. Det räckte, att han skulle vara i Kristi närhet, att han kunde lära sig visdom och godhet från Hans läppar, se Hans underbara gärningar och vara en medarbetare åt Honom i Hans stora möda.