Vid detta ådagaläggande av satanisk galenskap lyste övertygelsens ljus tydligare på Pilatus’ sinne. Han hade aldrig tidigare varit med om en sådan förhastad förmätenhet och hjärtlös grymhet. Och i stark kontrast till förföljarnas ostyrbara passion, stod Jesu värdiga sans. I sitt stilla sinne sade Pilatus: ”Han är en gud”, och trodde sig kunna urskilja ett mjukt ljus, som sken runt Hans huvud. Då han såg på Kristus, blev han blek av fruktan och självfördömelse; då han konfronterade folket med oroat ansikte, sade han: ”Jag ansvarar inte för Hans blod. Ta Honom och korsfäst Honom; men notera, präster och rådsherrar, jag förklarar Honom vara en rättfärdig man, och må Han, som Han hävdar som Sin Fader, döma Er för dagens verk, och inte mig.” Sedan vände han sig till Jesus och fortsatte: ”Förlåt mig för denna handling; jag kan inte rädda Dig.”