Dessa allvarliga och förskräckliga ord för våra tankar framåt till ett annat skådespel, nämligen den sista stora domedagen, när de, som försmått Guds barmhärtighet och nåd, skall dömas. De, som har ägnat sina av Gud skänkta gåvor av tid, medel och förstånd åt att tjäna denna världs gudar, skall avlägga räkenskap inför Guds domstol. De har övergivit sin trogne och kärleksfulle Vän, för att finna bekvämlighet och njutning i världen. De ämnade att vid något bestämt tillfälle återvända till Gud; men världen, med sina dårskaper och förvillelser, tog hela deras uppmärksamhet i anspråk. Lättsinniga nöjen, fåfänglig klädedräkt och överdådighet i mat och dryck förhärdade hjärtat och dövade samvetet, så att sanningens röst inte hördes. Man föraktade plikten. Saker av oändligt värde blev ringaktade, till dess man miste all håg för att uppoffra något åt Honom, som har givit så mycket för människans räkning. Men när skördetiden kommer, skall de skörda, vad de har sått. |