När Hiskias liv förlängdes med femton år, som svar på hans bön, riktade den tacksamme kungen en lovsång till Gud för hans stora barmhärtighet. I denna sång talar han om orsaken till sin glädje: ”Dödsriket tackar dig inte, döden prisar dig inte. De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet. Den levande, den som lever, tackar dig, så som jag gör i dag.” (Jes 38:18, 19). Den populära teologin hävdar att de rättfärdiga döda ärlyckliga i himlen och prisar Gud med odödlig tunga. Hiskia var emellertid inte av samma uppfattning. Hans ord stämmer överens med psalmistens vittnesmål: ”I döden tänker ingen på dig, vem tackar dig i dödsriket?” ”De döda prisar inte HERREN, ingen som har farit ner i det tysta.” (Ps 6:6, 115:17).