Ett slående exempel på hur påvemakten behandlade dem som inte var överens meddenna kyrka visade sig i den långa, blodiga förföljelsen av valdenserna. Bland dem fanns det några som höll den bibliska sabbaten helig. Andra led på liknande sätt för sin trohet mot sabbatsbudet. Särskilt betydelsefull är församlingens historia i Etiopien. Under den mörka tidsåldern glömde världen de kristna i Centralafrika. Under många århundraden hade de frihet att utöva sin tro. Men till slut fick den romerska kyrkan kännedom om deras existens. Kejsaren i Etiopien lockades snart till att erkänna påven som Kristi ställföreträdare. Andra medgivanden följde.Ett påbud utfärdades som under det strängaste straff förbjöd någon att hålla den bibliska sabbaten helig. (Se Michael Geddes, Church HistoryofEthiopia, sid 311, 312). Men det påvliga tyranniet blev snart ett så tyngande ok att etiopierna bestämde sig för att kasta av det. Efter en fruktansvärd kamp blev katolikerna fråntagna sin makt och den gamla tron återinfördes. Församlingarna gladde sig åt sin frihet och glömde aldrig vad de hade lärt sig beträffande den romerska kyrkans bedrägeri, fanatism och diktatoriska makt. De var nöjda med att leva för sig själva i sitt land, okända för den övriga kristenheten.