Kristus tog sin förklarade mänsklighet med sig till de himmelska boningarna. Dem, som han anammar, har han gifvit makt att blifva Guds barn, för att Gud till sist må kunna anamma dem som sina och de må få bo hos honom i all evighet. Om de i detta lifvet äro Gud lydiga; skola de till sist "se hans ansikte, och hans namn skall evara på deras pannor." Och hvad är väl himmelens lycksalighet utan detta att se Gud! Hvilken större fröjd kan komma den själ till del, som blifvit frälst af nåd, än att skåda Gud och känna honom som Fader!