Djur transporteras ofta långa sträckor och blir utsatta för stora lidanden på väg till slakterierna. De tas från de gröna betesmarkerna och drivs under många tröttande mil på heta, dammiga vägar, eller körs de stackars djuren hopträngda i smutsiga vagnar, feberaktiga och utmattade, ofta utan att ha fått mat och vatten på många timmar, till sin död, så att människor skall kunna festa på deras döda kroppar.—Hälsa för hela Människan, 269, 1905