Till trots av den kraft, som Gud hade gett henne, att framställa scener i Kristi och Hans apostlars samt Hans profeters och Hans reformatorers liv på ett starkare och livfullare sätt, än andra historiker, märkte hon likväl alltid sina bristfälliga skolkunskaper på ett smärtsamt sätt. Hon beundrade det språk, som andra skribenter använde, för att nå sina läsare med de scener, som Gud hade skänkt henne i syner, och hon fann det både behagligt, bekvämt och tidsbesparande att bruka deras språk, helt eller delvis, till att beskriva de ting, som hon kände till genom uppenbarelser, och som hon önskade skulle nå fram till hennes läsare.