Profeten upphöjer Gud i Hans skapelse, med ord som glöder av iver: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har skapat, vad är då en människa, eftersom du tänker på henne, en människoson, eftersom du tar dig an honom?” ”Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden!” ”Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.” (Psalm 8:4-5, 10, psalm 9:2)