"Det är farligt att ingå en världsligt förbund. Satan känner väl till att när många unga människors gifter sig är det slutet på deras kristna erfarenhet och användbarhet. De är förlorade för Kristus. De kan för en tid göra någon ansträngning att leva ett kristet liv, men alla deras strävanden motarbetas av ett ständigt inflytande i motsatt riktning...Den icke-troende kan äga en utomordentlig moralisk karaktär, men det faktum att han eller hon inte har besvarat Guds kallelse och föraktat frälsningen, är tillräcklig orsak till varför en sådan förening inte bör ingås...Andlig tillbakagång (hos den troende parten) börjar det ögonblick då löftena ges vid altaret. Den religiösa ivern minskar och den ena försvarsställningen efter den andra bryts ned, tills dess att båda står sida vid sida under Satans svarta baner...Den troende tänker som så att han i sitt nya förhållande måste ge efter en del för sin livsledsagare. Sällskapsliv och världsliga nöjen gynnas. Till en början sker detta med stor motvilja, men intresset för sanningen blir mindre och mindre, och tron byts mot tvivel. Ingen skulle ha väntat att denne troende som en gång var fast och samvetsgrann, och en hängiven Kristi efterföljare, någonsin kunde bli den tvivlande och vacklande människa han nu är...Hur skulle det köttsliga sinnet kunna passa ihop med det sinne som avbildar Kristi sinne?...Om inte den troende, genom sin fasthet i principer, kommer att vinna den icke-troende, kommer den troende, vilket är mycket mera vanligt, att göras modlös och lämna sina kristna principer för det fattiga samlivet med en, som inte har någon förbindelse med himlen." (4T, s 504-508).