Jesus sökte icke draga människorna till sig genom tillfreds ställandet af njutningsbegäret. För denna stora människoskara, trött och hungrig efter den långa, ansträngande dagen, utgjorde den enkla måltiden en fast försäkran såväl om hans makt som om hans ömma omsorg för dem med hänsyn till lifvets hvardagliga behof. Kristus har icke åt sina efterföljare utlofvat denna världens yppighet. Deras lott är måhända undanskymd af fattigdom, men hans ord utgöra en pant på, att deras behof skola blifva uppfyllda, och han har lofvat dem det, som är bättre än jordiska ägodelar - den bestående trösten af hans egen närvaro.