Underrättelsen om Luthers ankomst till Augsburg var en stor tillfredsställelse för det påvliga sändebudet. Denne besvärlige kättare, som väckte hela världens uppmärksamhet, verkade nu vara i Roms våld, och påvens utsände beslutade, att han inte skulle få lov att slippa undan. Reformatorn hade inte brytt sig om, att skaffa sig fri lejd. Hans vänner uppmuntrade honom, att inte visa sig för påvens utsände utan denna, och de påtog sig själva att skaffa fram den från kejsaren. Det var den prästerliges avsikt, att, om möjligt, tvinga Luther till, att ta tillbaka sina ord, eller, om det misslyckades, då få honom förd till Rom, för att dela Hus' och Hieronymus' öde. Därför försökte han genom sina medhjälpare, att övertala Luther till att träda fram utan säker lejd och lita på hans barmhärtighet. Detta avslog reformatorn bestämt. Först då han hade tagit emot den handling, som tillförsäkrade honom kejsarens beskydd, trädde han fram inför det påvliga sändebudet.