Natt efter natt tycktes jag i mina drömmar arbeta för själars frälsning. Vid sådana tillfällen framställdes speciella fall för mig. Jag sökte upp dessa personer efteråt och bad med dem. Alla utom en av dessa personer lämnade sig åt Herren. Några av våra mer formella bröder fruktade att jag var för nitisk när det gällde människors omvändelse. Men tiden tycktes mig så kort att alla som hade ett välsignat hopp om odödlighet och som såg fram emot Kristi snara ankomst måste arbeta utan uppehåll för dem som fortfarande var kvar i sina synder och som stod vid undergångens fruktansvärda avgrund.