Det är bristen på religion som gör vägen så skuggig för många religionsbekännare. Det finns sådana som kan uppfattas som kristna, men som inte är värdiga det namnet. De har inte någon kristen karaktär. När deras kristna tro sätts på prov, är dess falskhet alltför tydlig. Sann religion märks i det dagliga uppförandet. Den kristnes liv karaktäriseras av allvarliga osjälviska gärningar, som gör andra gott och ärar Gud. Hans väg är inte mörk och dyster. En inspirerad författare skriver: ”De rättfärdigas stig är som gryningens ljus, som växer i klarhet tills dagen når sin höjd. Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de märker inte det som vållar deras fall.” (Ordspr. 4:18- 19).