Jag har sett mycket själviskhet på detta område. Många är ovilliga att ta sig an föräldralösa barn, om det inte kan tjäna deras egna intressen. De verkar inte bry sig det allra minsta om huruvida sådana barn räddas eller går förlorade. De tycker inte att det är deras sak utan undandrar sig sitt ansvar. I likhet med Kain säger de: ”Skall jag hålla reda på min bror?” De vill inte bli störda i sin själviska frid och vill inte ge avkall på sin maklighet för att ta emot ett av dessa föräldralösa barn i sitt hem. Med stor likgiltighet överlämnar de dem i armarna på värdsliga människor, som ofta är mer villiga att ta sig an dem än många som kallar sig kristna.