Vi kanske smickrar oss själva, såsom Nikodemus gjorde, med tanken att vi lever ett hederligt liv, att vår karaktär är felfri. Vi tycker att vi inte behöver ödmjuka våra hjärtan inför Gud såsom vanliga syndare. Men när ljuset från Kristus upplyser våra sinnen får vi se, hur i grund fördärvade vi är. Då först inser vi det själviska i våra bevekelsegrunder och vår fiendskap mot Gud, som besmittat varje handling i vårt liv. Då får vi se att vår egen rättfärdighet i sanning är såsom en fläckad klädnad. Vi förstår att endast Jesu blod kan rena oss från syndens besmittelse och förnya våra hjärtan, så att vi blir honom lika.