”När man gör så”, skrev han till en vän, ”vinner den förtryckte två fördelar. För det första kan det som man har skrivit bedömas av andra. För det andra har man större möjlighet att utnyttja en övermodig, pratsjuk despots fruktan, om än inte hans samvete. I annat fall skulle man ha blivit utmanövrerad genom hans myndiga tal.” (Martyn, The Life and Times of Luther, sid 271, 272).