Den stora striden mellan sanning och lögn har fortsatt genom alla tider, ändå från syndafallet i Edens Lustgård, vidare genom århundradena och ända till vår tid. Guds änglar och de, som samarbetar med dem, har alltid manat människorna till omvändelse och till ett helgat liv. Satan och hans änglar har däremot tillsammans med dem, som varit inspirerade av det onda, hela tiden försökt att hålla människorna borta från frälsningsplanen. William Miller störde det verk, som Satan och hans medhjälpare försökte att utföra, och ärkefienden försökte därför inte bara att utplåna det budskap, som William Miller förkunnade, utan också själve förkunnaren. Miller framhöll Bibelns sanning på ett praktiskt sätt, för att nå åhörarnas hjärtan, men Satan eldade på dem till att göra uppror mot det, som förkunnades, liksom judarna hade gjort mot Kristus och Hans apostlar. Flera gånger lades det planer, för att mörda Miller. Till ett särskilt tillfälle hade man bestämt, att man skulle mörda honom, då han kom ut från mötessalen, men heliga änglar var tillstädes och en av dem antog mänsklig gestalt och förde bort Miller från den vreda folkmassan – det arbete, som Gud hade för Miller, hade ännu inte fullbordats, så Satan och hans medhjälpare lyckades ej med sina planer och måste gå besvikna bort. Då William Miller jämförde sin insats med den verkan den haft och det sätt den mottagits på i den religiösa världen, kom han till slutsatsen, att nog var det gott, men inte sagolikt, att få vetskap om den fördärvade världen och det tillstånd befolkningen var i. ”Jag har”, sade han, ”mött stort motstånd från den del av befolkningen, som kallar sig själva för kristna, men jag har varit ett redskap i Guds hand i förkunnandet av adventtron, och i att bevisa att många av vår tids präster är förklädda hedningar. Jag kan inte ens för ett ögonblick tro på förnekandet av Jesu uppståndelse, eller Hans återkomst till denna värld, eller av den framtida domen, eller påståendet att det skulle förekomma mindre otro nu, än under Franrikes ogudaktiga dagar, och ändå vet alla, att dessa ting nu förkunnas från predikstolen, och att dessa saker inte förnekas av skribenterna i dagstidningarna.