Som politiskt drag, hade de romerska katolikerna beslutat sig för, att pröva att vinna Luther med synbar mildhet. Påvens utsände gav i sina samtal med honom uttryck för stor vänlighet, men han krävde, att Luther obetingat skulle böja sig för kyrkans auktoritet och utan avhandlande eller frågor ge efter på varje enskild punkt. Sändebudet hade inte förstått att värdera karaktären hos den man, som han hade att göra med. Som svar uttryckte Luther sin aktning för kyrkan, sin önskan om att hålla sig till sanningen, sin beredvillighet att underkasta sina lärosatser ett avgörande från olika ledande universitet. Men samtidigt protesterade han emot det tillvägagångssätt, som kardinalen använde sig av genom att kräva, att han skulle ta tillbaka, utan att det bevisats, att han hade felat. Men den utsände kardinalens enda svar löd: ”Ta tillbaka, ta tillbaka!”