Tidsåldrarnas Längtan kapitel 57. 437. Från sida 733 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Men han väntade inte på svaret. Tumultet utanför återkallade honom till stundens krav. Prästerna skrek och begärde ett ofördröjligt ingripande. Då han kom ut till judarna, förklarade han med eftertryck: ”’Jag finner honom inte skyldig till något brott.’” |