Fastän jag var mycket ung hade jag ett klart begrepp om frälsningsplanen. Min personliga erfarenhet hade varit så tydlig att jag, när jag tänkte över saken, visste att det var min plikt att fortsätta mina ansträngningar för dyrbara själars frälsning och att be och bekänna Kristus vid varje tillfälle. Jag erbjöd mig själv helt och hållet för att tjäna min Mästare. Vad som än skulle ske var jag fast besluten att behaga Gud och att leva som en som väntade på att Frälsaren skulle komma och belöna de trofasta. Jag kände mig som ett litet barn som kom till Gud som om han vore min far, och frågade honom om vad han ville att jag skulle göra. När då min plikt framstod tydligt för mig var det min största lycka att utföra den. Egendomliga prövningar mötte mig ibland. De som hade längre erfarenhet än jag försökte hålla mig tillbaka och kyla ner glöden i min tro. Men med Jesus leenden som lyste upp mitt liv och med Guds kärlek i mitt hjärta fortsatte jag med glatt mod.