Jag är överraskad över att många av er äter mellanmål, efter allt det ljus som har getts på denna plats! Ni bör aldrig låta en enda munsbit passera era läppar mellan era regelbundna måltider. Ät det ni bör, men ät det i en måltid och vänta sedan till nästa. Jag äter så mycket som är nödvändigt för att tillfredsställa kroppens behov. Men när jag reser mig från bordet, har jag lika god aptit som när jag började äta. Och när nästa måltid börjar, är jag beredd att ta min portion och ingenting mer. Om jag skulle äta en dubbel portion nu, bara därför att maten smakar så gott, hur skulle jag då kunna böja mina knän och be Gud att hjälpa mig i arbetet med att skriva, när jag på grund av mitt frosseri inte skulle vara i stånd till att finna en enda god idé eller ha en klar tanke. Skulle jag kunna be Gud att ta sig an den onödiga belastningen på min mage? Det skulle vara att vanära Gud. Det skulle vara att be om att få äta så som jag har lust till. Nej, jag äter bara så mycket (374) som jag tror är rätt. Sedan kan jag be Honom att ge mig kraft att utföra det arbete som Han har gett mig att utföra. Jag vet att Gud har hört mina böner och gett mig svar, när jag har bett på detta sätt.