"Jag har nämnt dessa fall (med onani) för att förtydliga kraften i denna kropp och själsförstörande last. Hela sinnet hänger sig åt en låg passion. De moraliska och intellektuella förmågorna har besegrats av de lägre krafterna. Kroppen har försvagats och hjärnan förslappats. De ämnen som förvarats där för att ge näring åt systemet har slösats bort. Avtappningen från systemet är omfattande. Hjärnans känsliga nerver, som blivit retade till onaturlig handling, görs känslolösa och blir till en viss grad förlamade. De moraliska och intellektuella krafterna försvagas medan de djuriska passionerna i hög grad utvecklas genom övning. Begäret efter ohälsosam föda leder till starka krav på eftergivenhet. När människor ägnar sig åt vanan att onanera, är det omöjligt att väcka deras moraliska känslighet för uppskattning av de eviga tingen eller att glädjas åt andliga aktiviteter. Orena tankar tar tag i och behärskar fantasin och fängslar sinnet, och sedan följer ett nästan okontrollerbart begär efter att utföra orena handlingar. Om sinnet blir undervisat i att begrunda upphöjda ämnen och fantasin tränades att tänka på rena och heliga saker, skulle sinnet bli stärkt till att stå emot denna fruktansvärda, förnedrande kropp- och själsförstörande eftergivenhet. Sinnet skulle, genom träning, vänja sig vid att uppehålla sig vid det höga, det himmelska, det rena, och det heliga, och kunde då inte dras till denna låga, fördärvade och avskyvärda eftergivenhet." (2 T, s 470).