De självrättfärdiga, stolta, icke troende judarna väntade sig, att deras Frälsare och kung skulle träda in i världen iklädd majestät och makt, tvingande alla hedningar till lydnad mot Honom. De väntade sig inte, att Han skulle vara ödmjuk och behöva lida. De ville inte ta emot den saktmodige och ödmjuke Jesus, och erkänna Honom som världens Frälsare. Hade han visat Sig i glans och tagit åt Sig världens stora mäns myndighet, i stället för att klä Sig med en tjänares gestalt, skulle de ha tagit emot Honom och tillbett Honom.