Profetian i Upp 13:e kapitel berättar att den makt som framställs genom djuret med horn som liknar ett lamms, skall förmå ”jorden och dess invånare” att tillbe påvemakten - symboliserad av djuret som ”liknade en leopard”. Djuret med de två hornen skall också förmå ”jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret” och dessutom befalla alla, ”små och stora, rika och fattiga, fria och slavar”, att ta emot vilddjurets märke. (Upp 13:2, 11-16). Som tidigare visats är Förenta staterna den makt som framställs genom djuret med lammhornen. Denna profetia kommer, som tidigare sagts, att uppfyllas när Förenta staterna driver igenom firandet av söndagen, som den romerska kyrkan påstår vara det speciella erkännande av dess överhöghet. Men Förenta staterna blir inte ensamma om denna hyllning till påvemakten. Den romerska kyrkans inflytande i de länder som en gång erkände dess herravälde är ännu långt ifrån tillintetgjort. Och profetian förutsäger att denna makt skall återupprättas. ”Ett av dess huvuden såg ut som om det hade blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret”. (Vers 3). Detta dödliga sår syftar på påvemaktens fall år 1798. Men profetian säger att ”dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret”. Paulus förklarar tydligt att ”laglöshetens människa” skall fortsätta ända fram till Kristi andra ankomst. (2 Tess 2:3-8). Ända fram till tidens slut skall han fortsätta att utföra sinabedrägerier. Och Johannes avser också påvemakten då han säger: ”Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok”. (Upp 13:8). I både den gamla och den nya världen kommer påvemakten att hyllas genom den ära som människor visar söndagen, den vilodag som uteslutande vilar på den romerska kyrkans auktoritet.