Lollarderna
Den lära som Wycliffe hade förkunnat fortsatte att utbreda sig. Hans anhängare, som blev kända under namnet Wycliffeiter eller lollarder, reste inte bara över hela England utan också i andra länder. Överallt tog de kunskapen om evangeliet med sig. När nu deras ledare var borta, arbetade förkunnarna med större iver än tidigare. Stora skaror samlades omkring dem för att lyssna till deras undervisning. Några av adeln, ja, till och med drottningen själv, hade blivit omvända. På många platser kunde man tydligt märka en förändring i folkets beteende. Den romerska kyrkans avgudabilder togs bort från kyrkorna. Men snart bröt förföljelsens obarmhärtiga storm lös över dem som hade vågat ta Bibeln som sin vägledare. Den engelske monarken, som ville stärka sin makt genom att tillförsäkra sig stöd från Rom, tvekade inte att offra reformatorerna. För första gången i Englands historia bestämdes det att anhängarna till evangeliet skulle mista livet på bålet. Den ene martyren efter den andre föll. Sanningens försvarare bannlystes och plågades och kunde bara ropa ut sin smärta inför Guds öron. De förföljda reformatorerna fann sin tillflykt så gott de kunde ibland de lägre klasserna. De predikade på hemliga platser och gömde sig till och med i jordhålor och bergsgrottor.