Jesus tackade aldrig nej till en inbjudan till dylika gästabud. Han hade alltid som målsättning, att i åhörarnas hjärtan så sanningens sädeskorn, genom vinnande konversation, varunder Han attraherade hjärtan till Sig Själv. Med varje handling hade Kristus en avsikt, och lärdomen Han bibringade den här gången, var aktuell och lämplig. Genom detta agerande tillkännagav Han, att inte ens tullindrivare eller syndare var uteslutna från Hans närvaro. Nu kunde tullindrivare och syndare vittna om, att Kristus hedrade dem med Sin närvaro och umgicks med dem (Manuskript 3, 1898).