Aron försökte, att bortförklara sin synd, och berättade för Mose om folkets rop – att om han inte hade gått med på deras önskemål, skulle de ha dräpt honom. Aron svarade: ”’Var inte vred, herre! Du vet själv att detta folk är ont. De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv.’” Han ville få Mose till att tro, att ett mirakel hade inträffat, då guldet kastades i elden, och genom ett underverk ändrades till en kalv. Detta skulle minska hans skuld i Mose ögon, och få det till att se ut, som om han hade en god ursäkt till, att ha förmått folket till att offra till den, och tillkännage: ”’Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.’” Verserna 22-24, 4. |