Satan ledde den grymma pöbeln då den skymfade Frälsaren. Hans avsikt var att om möjligt provocera honom till att ge tillbaka eller förmå honom att utföra ett underverk för att rädda sig själv och därigenom omintetgöra frälsningsplanen. Om det hade funnits en enda fläck i Jesu mänskliga liv, om han vid ett enda tillfälle i sin mänskliga natur inte hade uthärdat den fruktansvärda prövningen, skulle Guds Lamm ha blivit ett ofullkomligt offer och människans återlösning skulle ha omintetgjorts. Men han som genom en befallning kunde ha kallat på hela himmelens härskara till sin hjälp – han som kunde ha drivit denna pöbel i skräckslagen flykt ifrån sig, genom att låta sitt gudomliga majestät lysa fram – han fann sig med fullkomligt lugn i de grövsta förolämpningar och våldsutbrott.