När profeten Daniel såg den härlighet som omgav den himmelske budbäraren som blev sänd till honom, överväldigades han av känslan av sin egen svaghet och ofullkomlighet. Han säger, i det att han beskriver det intryck som denna underbara scen gjorde på honom: "När jag såg den stora synen, förgick all min kraft: färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt." Dan. 10:8. Den människa som så blivit berörd av det himmelska, föraktar sin själviskhet, avskyr sin egenkärlek och söker att genom Kristi rättfärdighet få del av den hjärtats renhet, som Guds lag och Kristi liv utstrålar.