Dessa tankar är värda allvarsmättat betraktande. Varje försummelse å vår sida, all upphöjelse av jaget, alla förhastade, lidelsefulla utrop, kan föra in en själ på stigen till undergång, där han aldrig finner helgelsens smala väg, som leder till himmelriket.... Allvarliga misstag begås i bemötandet av obalanserade, sjukliga sinnen. De är inte friska. De är i behov av läkare, inte för att de skall skäras av likt en sjuk lem, utan för att de skall bli friska. Jesu sätt, att hantera sådana fall på, framgår av liknelsen om det förlorade fåret. Skulle Jesus hantera oss, såsom vi hanterar varandra, skulle inte en enda av oss bli frälst. Oh, hur många kommer att gå förlorade, eftersom de ord, som borde ha yttrats i ömsint förbarmande, förblev osagda! – Brev 20, 1892.