Moses tillrättavisade Aron, och informerade honom om, att hans uppförande varit högst klandervärt; ty han hade blivit välsignad inför folket, och hade haft förmånen, att tala personligen med Gud. Att han skulle begå en så stor synd, ehuru för att rädda sitt liv, förbluffade den trofaste Mose. Han såg, att folket var nakna; det vill säga de hade tagit av sig sina smycken; ty Aron hade gjort dem nakna till deras skam, mitt ibland fienden. Han hade berövat dem deras smycken, och använt dem till ett skamligt bruk. De hade icke blott mist sina smycken, utan deras försvar emot Satan var borta; de hade nämligen förlorat sin fromhet och helgelse gentemot Gud, samt hade mist Hans beskydd. I Sitt missnöje hade Han dragit bort Sin beskyddande hand, varvid de utsatts för sina fienders förakt och makt. Deras fiender kände väl till de förunderliga gärningar Mose hand hade utfört i Egypten. Och de visste, att Mose hade bringat dem ut från Egypten, i lydnad mot hebréernas Guds bud, för att frigöra dem från avgudadyrkan, och för att säkra Sig deras odelade hängivenhet och deras helgade tillbedjan.