Vi minns vår egen Barndomserfarenhet
Någon foräldre - och lige så godt någon lärere - synes att glemme att de själva engång har väret barnen. De är upphögonde, kolde och uforståände. Var de än är i kontakt med unge, - i hemet, i dagskolen, i sabbatsskolen eller i församlingen, - bevarer de det samme utseände av myndighed, och deres ansigter bärer jävnligt et höjtideligt och irettesättände uttryk. (177) Barnlig munterhed eller lunefullhed, de unge livs hvilelöse aktiviteter, finer ingen undskyldninger for deres ögon. Ubetydelige forseelser behandles som alvarlige synder. En sådan uppdragelse är icke Kristus lig. Barnen der således är uppdraget till frygt for deres foräldre eller lärere, men icke elsker dem; betror icke deres barnlige erfarenheter till dem. Någon av sinneets och hjertets mest dyrebare kvaliteter är frossset till döde, som en öm plante i den kolde bläst.