Varför skall våra systrar bara för att följa tidens modenycker, beröva Gud den tjänst som de är skyldiga Honom, och beröva Hans förrådshus pengar som de skulle kunna ge till Hans verk? De första och bästa tankarna skänker man kläderna och tid ödslas bort och pengar förslösas. Själens fostran och hjärtats beredelse försummas. Karaktären anses ha mindre värde än kläderna. En ödmjuk och stilla andes skönhet är av oändligt värde, och att på ett fåfängligt sätt kasta bort våra tillfällen att vinna en själens utsmyckning, är den största oklokhet.