Samtliga slags offer, liksom prästerskapet inom den judiska ordningen, infördes, för att framställa Kristi död och medlartjänst. Alla dessa ceremonier saknade mening och kraft, förutom i samband med Kristus, som Själv var grundvalen för dem, och gjorde, att de fanns till. Herren hade gjort Adam, Abel, Set, Hanok, Noa, Abraham och de gamla hedersmännen, i synnerhet Mose, medvetna om, att det ceremoniella offersystemet och prästerskapet inte var nog i sig själva, för att säkra själens frälsning. Offersystemet pekad hän till Kristus. Genom dessa såg de gamla hedersmännen Kristus, och trodde på Honom. Detta var förordnat av Gud, för att framhålla den fruktansvärda avgrund, som synden hade åstadkommit mellan Gud och människan, och gjort en medlares tjänst nödvändig. Genom Kristus återställdes förbindelsen, som hade brutits på grund av Adams överträdelse, mellan Gud och den förtappade syndaren. Men det oändliga offer, som Kristus gjorde frivilligt för människan, förblir en gåta, som änglar inte kan fatta till fullo.