Självaste den ödmjuke Mose hade han frestat till, att ta till sig själv den ära, som tillkom Gud. David och Salomo, som hade blivit särskilt välsignade av Gud, hade han lockat till, att synda och till att ådra sig Guds misshag med hjälp av aptiten och lidelserna. Och han triumferade över, att han nog skulle klara av, att gäcka Guds plan för frälsning för människorna genom Jesus Kristus. Enligt sitt arrangemang, utsatte Satan Kristus för många frestelser. Kristus fick ingen mat på fyrtio dygn, lika många dygn, som Israels barn vandrade omkring i år i ödemarken. Mose hade vid några särskilda tillfällen gått utan mat lika länge. Men han hade inte känt några hungersmärtor. Han blev inte jagad och svårt plågad av en vidrig och likväl kraftfull fiende. Mose blev upphöjd över det mänskliga, och var omgiven av Guds härlighet, samt blev på speciellt sätt stöttad av Gud. Guds härlighet omgav honom.