Det gyllene tillfället hade kommit, hon var i den Store Läkarens närvaro! Men mitt i förvirringen kunde hon inte höras av Honom och inte heller fånga mer, än en tillfällig glimt av Hans gestalt. Rädd för, att förlora den enda chansen, att bli av med sin sjukdom, trängde hon sig fram och sade till sig själv: ”Om jag bara rör vid Hans plagg, blir jag botad.” Hon tog tillfället i akt, då Han gick förbi och sträckte sig framåt och rörde lätt vid fållen på Hans plagg. Men i det ögonblicket kände hon sig läkt från sin sjukdom. Omedelbart intog hälsa och styrka platsen för svaghet och smärta. Hon hade koncentrerat hela sitt livs tro i den enda beröringen, som gjorde henne hel.