Lärjungarna var också trötta, och även om de var vana vid denna praxis, att dra sig tillbaka till ensamheten för bön, kunde de inte låta bli att undra över, att Jesus skulle försöka, att bestiga detta karga berg, efter en sådan dag av trötthet. Men de ställde inga frågor om Hans syfte och följde tålmodigt med Honom. Då de stegade uppför berget, lämnade den nedgående solen dalarna i skuggan, medan ljuset fortfarande dröjde sig kvar på bergstopparna och förgyllde med sin bleknande glans den karga stigen de beträdde. Men snart dog det gyllene ljuset ut från såväl kulle som dal, solen försvann bakom den västra horisonten och de ensamma resenärerna var insvepta i nattens mörker. Och mörkret i deras omgivning tycktes vara i harmoni med deras sorgsna liv, kring vilka molnen samlades och tätnade.