Jesus besökte denna eländets reträttplats, och Hans blick vilade på den hjälplöse krymplingen. Den stackars varelsen var svag och förtvivlad, men då det efterlängtade ögonblicket kom, samlade han sina svaga krafter i ett sista försök, att nå vattnet, men precis då han nästan hade uppnått sin avsikt, steg en annan i framför honom. Han kröp tillbaka till sin provisoriska bädd på golvet, för att dö. Men ett medlidande ansikte böjde sig över honom och sade: ”’Vill du bli frisk?’” {Vers 6.} Den förtvivlade mannen såg upp och tänkte, att det kanske var någon, som hade kommit, för att hjälpa honom ned i dammen; men den svaga glöden av uppmuntran försvann ur hans hjärta, då han kom ihåg, att det var för sent, hans möjlighet för den gången var borta, och i sitt sjukdomstillstånd och utsatthet kunde han knappast hoppas på, att han skulle få uppleva ett annat tillfälle.