Under hela dagen efter det, att Kristus hade renat templets vanhelgade förgårdar, botade Han de sjuka och hjälpte de drabbade. Nikodemus hade sett, med vilken medlidande medkänsla Han hade tagit emot och betjänat de fattiga och de förtryckta. Med en kärleksfull fars uppförande gentemot sina lidande barn, hade Han åstadkommit botemedel och tagit avlägsnat sorg. Ingen hjälpsökande sändes bort besviken från Hans närvaro. Mödrar gladdes över, att deras barn blev friska, och tacksägelseröster hade intagit platsen för gråt och stön av smärta. Hela dagen hade Jesus instruerat de rastlösa, nyfikna människorna, resonerat med de skriftlärde och tystat de högmodiga rådsherrarnas smutskastning med visheten hos Sina ord. Nikodemus, efter att ha sett och hört dessa underbara ting, och efter att ha undersökt profetiorna, som pekade på Jesus som den efterlängtade Messias, vågade inte misstro, att Han var sänd av Gud.