Noas profetia var ej något godtyckligt bebådande av vrede eller förkunnande av nåd. Den avgjorde inte hans söners karaktär och öde. Men den visade, vad följden skulle bli av den levnadsbana de var för sig hade valt och den karaktär de hade utvecklat. Den klargjorde Guds beslut angående dem och deras efterkommande på grund av deras karaktär och uppförande. I allmänhet ärver barnen sina föräldrars anlag och böjelser samt följer deras exempel, så att föräldrarnas synder utövas av barnen från släkte till släkte. Sålunda framträdde Hams låghet och vanvördnad åter hos hans efterkommande och bragte förbannelse över dem under flera mansåldrar. "En enda kan med sitt misstag fördärva mycket gott." – Predikaren 9:18 (King James Version).