Knappt hade han uttalat sin bön, förrän han fick svar. En av kvinnorna vid brunnen ådrog sig genom sitt artiga uppförande hans uppmärksamhet. Då hon kom från brunnen, gick främlingen mot henne och bad om, att få dricka ur krukan på hennes axel. Hon beviljade vänligt hans anhållan samt erbjöd sig, att även ösa upp vatten åt kamelerna. Denna tjänst brukade till och med furstedöttrar utföra åt sina fäders boskapshjordar. Det åstundade tecknet blev sålunda givet. Jungfrun "var en mycket vacker flicka", och hennes beredvilliga artighet vittnade om ett vänligt hjärta och en verksam, kraftfull natur. Hitintills hade den gudomliga handen varit med honom. Sändebudet visade sin erkänsla för hennes vänlighet, genom att skänka henne dyrbara gåvor, varefter han frågade om hennes härkomst. Då han fick veta, att hon var dotter till Abrahams brorson Betuel, böjde han sig "ner och tillbad Herren."