Jakob hade av sin mor inhämtat det gudomliga meddelandet, att förstfödslorätten skulle tillfalla honom, och han kände en obeskrivlig önskan efter, att komma i besittning av förmånerna, som den skulle skänka honom. Det var inte innehavet av sin fars förmögenhet, som han åtrådde, utan det var den andliga förstfödslorätten, som var föremålet för hans längtan. Att umgås med Gud, såsom den rättfärdige Abraham gjorde, att bära fram försoningsoffret för sin familj, att bli en av förfäderna till det utvalda folket och den utlovade Messias samt att ärva de eviga ägodelarna, vilka var inbegripna i förbundets välsignelser – dessa var de förmåner och utmärkelser, som väckte hans ivrigaste önskningar. Hans tankar var alltid riktade mot framtiden, och han sökte att fatta dess osedda välsignelser.