Medan Jakob sålunda var nedtryckt av bekymmer, bjöd Herren honom att resa söderut mot Betel. Detta namn påminde patriarken inte bara om hans syn, i vilken han såg Guds änglar och erhöll Guds löften om nåd, utan även om det heliga löfte, som han där hade gjort, att Herren skulle vara hans Gud. Han beslöt, att innan han ginge till detta heliga ställe, skulle hans familj befrias från avguderiets besmittelse. Han gav därför denna föreskrift till alla, som var i lägret: "'Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er, rena er och byt kläder. Vi skall dra upp till Betel, och där skall jag bygga ett altare åt den Gud, som hörde min bön när jag var i nöd och som har varit med mig på min färd.'"