Kungen och hans rådgivare tänkte, att de skulle underkuva Israels barn genom hårt arbete och sålunda förminska deras antal och förinta deras oberoende anda. Då de misslyckades med sin avsikt, vidtog de grymmare mått och steg. Man beordrade kvinnorna, vilkas sysselsättning gjorde det möjligt för dem att utföra befallningen, att döda de hebréiska gossebarnen vid deras födelse. Det var Satan, som anstiftade detta. Han visste, att en befriare skulle uppväckas ibland Israels barn, och han trodde sig kunna förhindra Guds beslut, genom att förmå kungen till, att låta döda gossebarnen. Men kvinnorna fruktade Gud och vågade inte verkställa det grymma påbudet. Herren gillade deras handlingssätt och gjorde dem lyckosamma. Kungen, som blev vred över att hans plan misslyckades, utgav en strängare befallning och gjorde den mera omfattande. Han uppfordrade hela folket till, att uppsöka och döda de värnlösa offren. "Men farao gav denna befallning till hela sitt folk: 'Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.'"