I stället för att föra dem raka vägen till Kanaan, som gick genom filistéernas land, ledde Herren dem söderut mot Röda Havets stränder. "Gud tänkte att de kunde ångra sig och återvända till Egypten om de märkte att de skulle råka i strid." Hade de försökt att gå genom Filistéen, skulle de ha rönt motstånd; ty filistéerna, vilka betraktade dem som slavar flyende från sina herrar, skulle inte ha tvekat att anfalla dem. Israeliterna var alltför dåligt utrustade, för att inlåta sig i strid med det mäktiga och krigiska folket. De ägde föga kännedom om Gud och svag tro på Honom, och de skulle ha blivit förskräckta och modfällda. De var obeväpnade och ovana vid krig; den långa träldomen hade gjort dem nedstämda till sinnes, och de hade kvinnor och barn samt boskapshjordar att dra försorg om. Genom att leda dem över Röda Havet, uppenbarade Herren Sig för dem som en medlidsam och omtänksam Gud.