Frälsaren brukade denna sinnebildliga eller symboliska tjänst, för att kalla folkets uppmärksamhet till de välsignelser, som Han hade kommit för att ge dem: "På högtidens sista och största dag" ropade Han med en röst, som hördes över tempelgårdarna: "'Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inte skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.'" "Detta", säger Johannes, "sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få." Johannesevangeliet 7:37-39. Det uppfriskande vattnet, som väller upp i ett uttorkat och öde land och frambringar grönska i öknen samt stärker de försmäktande, är en sinnebild på den gudomliga nåd, som Kristus ensam kan skänka. Liksom det levande vattnet, renar, upplivar och stärker Guds nåd själen. Den, hos vilken Kristus bor, har inom sig en aldrig sinande källa av nåd och styrka. Jesus uppmuntrar livet och gör stigen klar för alla, som verkligen söker Honom. Då Hans kärlek finns i hjärtat, skall den bära frukt i goda gärningar till evigt liv. Och den välsignar inte blott själen, i vilken den finns, utan den levande strömmen skall flyta ut i rättfärdiga ord och gärningar, för att uppfriska de törstande, som omger den troende.