De ensliga kullarna och de öde klyftorna, som fanns där David vandrade med sina hjordar, var gömställen för rovdjur. Inte sällan kom lejonet från snåren vid Jordan och björnen från sin kula ibland kullarna drivna av hunger, för att överfalla fårahjordarna. David var enligt tidens sed beväpnad med blott en slunga och en herdestav; men han visade likväl tidigt prov på sin styrka och sitt mod vid försvaret av sina hjordar. Han beskrev en gång dessa strider sålunda: "När det kom ett lejon och tog bort ett får ur hjorden sprang jag efter det, slog ner det och ryckte bytet ur käftarna på det. När det anföll mig grep jag det i manen och slog ihjäl det." Första Samuelsboken 17:34-35. Davids erfarenhet i dessa saker visade hans sinnelag och bidrog till, att ge honom mod och kraft samt tro.